Jag vill ha ett tåligt djur som ger fin ull och bra skinn, hålla rent från sly men även ge bra avkastning på kött. Känner att det blir en omöjlig kombo som gör att jag funderar på 2 raser istället. Kruxet är kanske att hålla isär dessa två flockar eftersom jag inte vill blanda dom. Eller ska jag blanda själv och få det ultimata fåret?
Dessutom är jag en sucker* för gamla svenska lantraser vad gäller alla djurslag och håller envist fast vid mitt Gutefår som jag ALLTID velat ha. Hedemorahöns och Linderödssvin är redan bestämt men det var det där med får som jag inte blir klok på..
Kolla denna skönhet, Gutefåret:
Det här en variant till får avsett för kött som är otroligt tålig och behöver inte klippas då den fäller själv: Dorper
Kommentarer:
Kommentera här:
Själv började jag med Finull-Texelkorsning. Bra Texelslaktvikter och Finullens många lamm och bättre päls/ull. Hade sedan renrasig Gotlandsfår för att det var det som fanns att få tag på till rimligt pris, så på slutet var det nästintill renrasiga sådana. Bra magert kött, fantastiskt vackra skinn och många lamm. Nackdel? Alla pälsraser ör i allmänhet rymningsbenägna. Nu är det inget problem, för nu går de helt lösa runt huset! När de var på bete en km härifrån så kom de rätt ofta hem när de längtade efter matte och hade tröttnat på omgivningarna på sommarlandet. Jag flushade mina tackor med kraftfoder när de skulle till att brunsta för att få en bättre ägglossning. Jag hade ett snitt på 2,2 lamm per tacka. Många trillingar alltså. Inget att stå efter förstås, men oftast gick det alldeles utmärkt.