Just när jag bestämt mig för att ge fan i allt vad karlar heter så fick jag ett litet meddelande på Facebook ifrån en karl med mycket märklig profilbild.Klädd i dykarhjälm a la 1800-talet och bister min av det man såg... Var på den tiden med i en dejtinggrupp för oss lantisar med långkalsonger, raggsockor och koskitsoveraller som preferens. Ändock skickar de flesta män och frågar vilken ställning man gillar bäst och om fiffi är rakad.. Dock inte denna person vilket gjorde att jag efter lite övervägande valde att faktiskt svara honom. Det tog 4 månaders skrivande för att få till första dejten. Han har nämligen hundratals med får, lite kor och grisar vilket gör honom låste till gården och jag som har mitt lilla barnbarn att ta hand om har mycket begränsade möjligheter att åka bort. Vi fick dock till det till slut, jag åkte upp på vinst och förlust. Han satt på trappan när jag kom iklädd jeans och ren tröja dagen till ära. Nu 4 månader senare har jag fortfarande inte sett dom jeansen på honom nån mer gång ;) Men han klär lika bra i sin overall och stora stövlar och luktar gott av får. Våran väg är inte enkel eller rak och vi vet inte hur det slutar men just i morse vinkade jag av honom innan han åkte hem till sig och jag till mitt jobb. Sa jag att det är 23 mil emellan oss också. Jag tar en dag i taget och sparar de stunder vi får i mitt inre. Han ger mig energi och hos honom kopplar jag bort alla bekymmer och bara är.