kopparbergskan

Inatt har jag varit ute och rest med RyanAir. Försökte flyga hem från nånstans men det gick så där. Det var fri placering på flyget och platserna var få. Jag hann knappt ta på mig bältet förrän planet startade och steg till luften direkt. Efter bara någon minut tvingades vi dock landa igen för det blev något fel med planet. Alla fick gå av och vänta på en flygplats i Polen men ingen visst när vi skulle få åka igen eller var kapten tog vägen eller med vilket plan. Vi resenärer irrade runt lite med vår packning för man fick se till att hålla utkik efter när kaptenen kom för då var man tvungen att kasta sig på samma plan som kaptenen om man skulle med. Ingen annan information skulle nämligen ges. Så kom då en glad kapten som inte kunde svenska, dansandes genom vänthallen och vips så fanns där ett plan. Vi sprang allt vad vi orkade för att hinna med efter den glada kaptenen. Puh jag hann med! Dock fanns ingen start- eller landningsbana eftersom vi inte landat på en flygplats utan mitt i en stad så det blev såklart jättekrångligt att kunna köra planet på en vanlig gata eftersom vingarn sticker ut en bra bit efter sidorna men det gick.. Till slut kom vi ut på lite mer öppen mark utanför stan och lyckades till slut komma upp i luften. Jag hade förresten så mycket packning med mig så en ursnygg kille typ Enrique Iglesias, erbjöd sig att bära mitt pass.Precis när vi alla passagerare drog en lättnadens suck över att den glada kaptenen lyckades ta oss upp i luften så ringde min väckarklocka. Känner mig märkligt trött och tung i huvudet än...